Valpningen drog igång med att vattnet gick vid 9 tiden igår morse, söndag. En timme senare kom första valpen. Den var jobbig för Dixie att få fram då den kom med tassarna först och hinnorna hade brustit. Vi fick hjälpa henne, och faktiskt så levde valpen! Det var en merletik (störst i kullen)! Hon är så otroligt söt!! En sötare litet skrynkelfejs får man leta efter!!
Sedan tog det tvärstopp, Dixie var så nöjd med sin lilla silverprinsessa, pysslade om henne och vilade! Tillslut fick vi lov att åka in till Falu Djursjukhus då inget mer händ, värkarna klingade av och allt var lugnt. Vi visste ju att där var fler valparn kvar!
Det blev dramatiskt! Väl inne på plats så skulle Dixie få dropp. När kanylen skulle sättas i hennes ben så började hon krysta och ut kom en liten harlekintik!! Levande och med aptit på livet! Hon var fast besluten om att klara sig och var hungrig i samma stund hon kom ut! Alldeles illgrön var hon också, utav fostervatten! En riktig liten hulk med andra ord! :) Dett gav naturligtvis hopp om att slippa operera för att få ut resterande små!
Dixie togs till både röntgen och ultraljud för att se hur många valpar som var kvar. Det visade sig vara 3 till efter hulktjejen.
Det sattes kalk & sockerdropp, och sedan Oxytocindropp för att stimulera värkarbetet. Så fick vi ut och röra på oss för att sätta igång kroppen. Valparna fick även vara hos mamma Dixie hela tiden och dia, vilket också främjar värkarbetet!
Efter ett par timmar kom valp nummer 3, också en harlekintik!! Även hon frisk, pigg och fin!!
Sedan ville Dixie vila, vila & vila. Det är sannerligen inte konstigt som hon har kämpat!! Så tapper hon är våran fina tjej!!
När klockan började närma sig 22 så beslutade vi oss för att snitta henne, då de inte hade resurser för att ha oss kvar under natten. Så veterinären skulle gå och ringa efter en kirurg. Precis då kom valp nummer 4 på naturlig väg!! En jättefin harlekin hane, även han frisk, pigg och fin!!
Veterinären tyckte då att vi skulle akblåsa snittet och åka hem och vänta ut den sista valpen. Det kändes inte helt bra, stor oro i magen. Men vi hade inte mkt att välja på då de skulle stänga 22.30. Så vi fick stanna tills dess och låta valparna dia. Sen fick vi lov att åka hem.
Väl hemma var Dixie-prinsessan jättetrött!! Hon ville bara vila och mysa med sina 4 små sötnosar. Stressande att veta att 1 fanns kvar där inne...!! Vi försökte att hejja på henne vid värkar, tog ut henne och rörde på oss flera gånger under natten. Men inget hände..
Så imorse ringde vi in till Falu djusrsjukhus igen och de bad oss åka in omgående, annan veternär denna gången!!
Jahapp, bara att stuva in Dixie och valparna i bilen igen! Usch, detta kändes inte kul!!
Väl inne så togs ett nytt ultraljud för att se om valpen var vid liv igen, detta var vid 12 tiden idag måndag. Alltså över ett dygt sedan första valpen kom och mer är 14 timmar sedan den sista valpen kommit.
Det visade sig att valpen levde!!!! Men var påverkad och det fanns inga garantier om att den skulle klara sig när den väl kom ut.
Jag tycker att det var svårt för de la över ansvaret på oss att välja om vi skulle göra kejsarsnitt på henne eller sätta igång med dropp igen. Jag tyckte så synd om Dixie som var så trött redan! Jag ville att lilla valpen skulle komma ut fortast möjligt då vi väntat så länge redan!
Med facit i hand så önskar att de gjort snitt redan när vi kom in igår! Det hade sparat mest på Dixie!
Men vi valde iaf att snitt skulle göras och Dixie förbereddes för det. Valparna fick dia en stund innan mamma gick till OP. Sedan var det lååång väntan och oroligt!!!
Tillslut kom de och sa att allt hade gått bra!! Dixie låg en på uppvaket och valpen levde och var pigg och fin!! :) En liten merlekille var det som hållit sig kvar i mammas mage in i det sista!! Så söt!!
Sedan kom de tillslut med Dixie gumman, hon var så groggy! Hon fick vila en stund medan vi lät valparna dia, lilla killen som kom sist var hungrig som en varg!!
Sedan fick vi så småning om åka hem igen med alla valpar utanför magen denna gången, skönt! Men synd att det skulle behöva bli så jobbigt för Dixie. Hon mår iaf efter omständigheterna bra och hon pysslar så fint med sina små barn! Hon är en superduktig mamma, som vi alltid vetat att hon skulle bli! <3
Nu ligger hela gänget på plats i valplådan och just nu i skrivande stund så vakar Gustav över dem. Vi turas om att vaka i valplådan och att vara tillsammans med de andra hundarna! De tycker att de fått alldeles för lite husse & mattetid på slutet! Inte så konstigt, men man får prioritera!
Hera som är i höglöp fick åka med Gustavs föräldrar hem idag, hon ska få vara där ett litet tag så att det blir lite lugnare här hemma! :) Gissar att hon stortrivs med att bli bortskämd av "farmor & farfar"!! <3
Så nu mina vänner får vi hålla tummarna för att allt fortsätter att gå bra med Dixie & bebisarna! Vi hoppas på det!
Natti natt från oss alla!